Det är ju det jag har gjort, helt omedvetet, inser jag under en stund av eftertänksamhet. Tankat min dotter med kärlek och närhet inför en ny förskoledag.

-"Munnen!", hör jag från baksätet så fort vi satt oss i bilen.

Jag krånglar bak armen och så sitter vi sådär den 15 minuter långa bilresan till förskolan.

Min dotter alldeles stilla i baksätet och jag med fingrarna vilandes mot hennes läppar. Pappa kör. Vi tankar oss med närhet och kärlek innan en ny arbetsdag väntar.

 

När vi kommer hem fortsätter vi. Kramas, sitter nära, klänger sig fast som en apa på mig medan vi gör i ordning middagen. Leker lite på golvet alldeles bredvid med "bebi" och hunden. Kommer upp på köksbänken och sitter och kollar på när jag lagar mat. Efter middag och lek och kvällsbad somnar hon sedan med sin lilla hand i min. 

 

Den där närheten.

-"Handen!"

-"Munnen!"

Så länge du ber om det ska du få hålla min hand i din. När du en dag inte längre ber om den så tar jag din hand ändå. Min älskade lilla flicka. Jag vill att du ska veta hur stolt jag är över dig. Just för att du är den du är.