Snart bär det av. Lång resa som känns längre för varje gång vi gör den. Avståndet. Jag försöker att inte tänka på det. Det är så långt hem. Man kan nog ha två hem. Iallafall har jag det. Skulle jag bo i Sverige utan min egna lilla familj skulle jag vara halv. Men utan min svenska familj känner jag mig också halv. Det är under resan dit som jag känner att jag kan slappna av. På väg. Se Sverigeskylten välkomna vid gränsen. Snart är det jul. Snart får jag sitta hemma vis kökssoffan och dricka det finska kaffet i Sverige. Där smakar det som allra bäst. 

 

 

Nu är det dags igen. Den långa resan. Några dagar av vemod och kärlek och glädje över att samlas. Jag ska bara andas in doften i barrskogen och njuta av varenda sekund. Tillåter mig att känna hemlängtan.

Nu när jag vet att det inte är många dagar kvar.